Tapeter - tidigt 1800-tal (Empir)

Under det tidiga 1800-talet i och med empiren förändrades tapetmodet och det blev modernt med enfärgade väggfält med bårder eller dekorativa detaljer i tryckta former. Det kunde hända att man vände på den mönstrade omoderna tapeten och använde baksidan för att måla enfärgade fält med limfärg. På detta klistrades urklippta dekorationsdetaljer eller bårder, gärna i form av draperiimitationer eller med antikiserande motiv som sfinxer, gripar och andra fabeldjur. Färgerna var ofta mycket starka och kontrasterade mot de enfärgade väggarnas milda pastelltoner. Ofta är det fråga om en kombination av målning och tryck. Bårderna, tryckta eller handmålade, träffar man ofta på i välbärgade bondgårdar. Ofta klistrades de på den snedställda taklisten, någon gång också i det papp- eller vävspända taket. 
 
Redan under 1850-talet behärskade man konsten att trycka tapeter med mönster i guld och silver, men den tekniken nådde sin verkliga popularitet först efter 1870. Innan dess använde man gärna ultra¬marin¬blå tapeter i storbondgårdarnas festsalar, men i takt med att de blå tapeterna blev vanliga i torpar¬köken övergick storbönderna i stället till tapeter med guldtryck.
 
En av 1800-talets mest älskade och långlivade mönstertyper är romberna. Man ser dem redan i början av seklet men de blir riktigt populära under 1840-talet och lyckas bibehålla sin popularitet ända till 1890-talet. På grund av detta är dessa typer av tapeter väldigt svåra att datera. De flesta mönster är utförda med stående romber, men det finns även liggande. De förekommer i olika storlekar från fem centimeter till våder där det bara ryms två romber. De större mönstren är särskilt populära på 1850- och 60-talet.

AL