Tapetpapper

Långt fram i tiden tillverkades allt papper, och då även tapeter, av textilavfall så kallad lump. Lumppapper är ljust gråaktigt till färgen och känns segt när man river eller viker det. Fram till 1850-talet trycktes alla tapeter på sådant papper. Från och med den tiden kan man hitta enstaka tapeter som är tryckta på papper baserat på trämassa, men lumppappret höll sig kvar ända fram till omkring 1870. Vid den tiden blev det också vanligt med genomfärgat papper, där själva pappersmassan är kulört.

Under 1800-talets första hälft importerades de moderna kvalitetstapeterna i stor utsträckning från Frankrike, vanligen med teknisk avancerade mönster i många färger. När de billigare svenska tapeterna omkring 1860 tar över på allvar är mönstren präglade av trycktekniken: såväl flata tryckstockar som valsar skars ut i päronträ, vilket gjorde trycket påfallande ytmässigt. De vanligaste färgerna är ultramarinblått, vitt och brunt med det tunna oblekta lumppappret i ganska ljust grått som bottenfärg.

Papprets kvalitet kan variera beroende på hur påkostad tapeten är, men oftast tillverkades det av billig slipmassa. Sådant papper gulnar starkt med tiden och blir mycket sprött, ungefär som våra dagars tidnings¬papper. Även spännpappen från den tiden har samma karaktär. Först under 1900-talet blir tapetpappret ljusare igen tack vare pappersmassa av högre kvalitet.

AL