Vendeltid (550 - 800 e Kr)

Vendeltiden har fått sitt namn efter de rika krigargravarna i båtar från Vendels socken i norra Uppland, undersökta redan på 1880-talet.

Efter folkvandringstidens turbulens domineras Europa nu av det bysantinska kejsarriket i öst och frankerriket i väst. På 600- och 700-talet börjar arabernas expansion och det islamska kalifatet blir en ny maktfaktor i Mellanöstern, Nordafrika och Sydeuropa.

Nya handelsplatser
På 700-talet utvecklades handelsutbytet mellan frankerriket och Norden och sedan Karl den store kuvat saxarna får franker och danskar gemensam gräns på Jylland. Kring Nordsjön och Östersjön anlades en rad handelsplatser som till exempel Dorestad vid den frisiska kusten och Birka i Mälardalen.

I Europa hade den kristna kyrkan vid denna tid fått ett välorganiserat, fast grepp om själar och samhällen, men i vissa utkanter, som i de nordiska områdena, var det fortfarande de gamla gudarna som tillbads.

Oden och Tor
Den religiösa kulten leddes i Norden av stormännen och kulthandlingarna förlades till deras gårdar. Där hyllades krigaridealet, med Oden som ledande gudomlighet. Himmelsguden Tor var också populär medan de tidigare fruktbarhetsgudarna hamnat lite i skymundan.