Broby bro 2010

Det är idag den tredje september 2010. Fältsäsongen pågår för fullt och jag sitter i en kall byggbod i Arninge i Täby norr om Stockholm och jag har vänligt men mycket bestämt ombetts att inkomma med en artikel om undersökningarna vid Broby bro 2010. Inte särskilt lånt härifrån ligger just Broby bro där vi under flera år har bedrivit arkeologiska forskningsundersökningar.

Många känner redan till historien som började redan 1995 med fyndet av tre skelett där jag har dristat mig till att identifiera ett av dem som Jarlabankes farmor Estrid. I samma veva lade jag också fram förslaget att ett annat skelett skulle gå att identifiera som Estrids förstfödde son Gag, Det senare påståendet har jag dock alltid varit något tveksam till och jag kan nu en gång för alltid avskriva den hypotesen. Utrymmet för att redogöra för dessa hypoteser är i föreliggande artikel alldeles för litet och jag hänvisar därför till den rapport som gavs ut 1999 ”Jarlabankeättens gravplats” och som finns på länsmuseets webbplats.

DNA
Resultatet är: Kvinnan (Estrid) är inte mor till de två barnen.

När jag tidigare har skvallrat om detta resultat har jag nästan alltid bombarderats med följdfrågor. Därför måste jag likt en papegojas envishet återupprepa resultatet. Estrid är inte mor till de två barnen. Varken mer eller mindre. Alla andra möjligheter är fortfarande öppna. Hon kan vara farmor (dock inte mormor), styvmor, farmors mor, syster eller ha haft en stor mängd andra typer av relationer. Hon är dock inte mor till de andra två individerna som har DNA-analyserats.

Givetvis kan jag inte låta bli att känna en viss besvikelse, eller åtminstone någon slags känsla av bortkastad energi. Resultatet leder inte berättelsen om Jarlabankes släkt vidare på något sätt. Betyder det dock att utpekandet av Estrid har försvagats? Nej, så är det inte alls. Estrid tycks fortfarande vara den enda kvinnan som är begravd på gravplatsen. Gravplatsen i sig har fortfarande en märkbar enhetlighet och ger intryck av att hysa en utvald grupp människor, kanske Estrid och Jarlabankes släkt. Däremot tycker jag att man bör ifrågasätta det vikingatida släktbegreppet. Det är mycket möjligt att det biologiska släktskapet under tidig medeltid hade mindre betydelse än vi tror. Kanske kan man ha accepterats som bror eller annan typ av släkting genom annat än blodsband. Fosterbröder och vapenbröder finns det gott om i den vikingatida litteraturen. Alla kanske inte fick arvsrätt men räknades ändå in i släktens kollektiv. Det kristna dopet kan ha varit en sådan väg att komma in i en gemenskap som var likvärdig med släktskap. Det är kanske en sådan grupp människor som är begravda vid Broby bro. Människor som har accepterats och valts in av bygdens ledande släkt, Jarlabankesläkten.

De avvikande
Vissa gravlagda har dock avvikit även inom denna grupp. Tidigare har vi hittat resterna av ett spädbarn som tycks ha placerats utanför gravgården. Anledningen till placeringen kan man bara spekulera om men det känns naturligt att tolka det som att spädbarnet inte har hunnit antas av gruppen. Det har kanske avlidit före dopet och därigenom inte fått medlemskap i församlingen.

En annan grav som vi har varit mycket nyfikna på är placerad klart avvikande i förhållande till den övriga gruppen, långt utanför gravgårdens begränsning. Den är inte undersökt men när vi rensade på den stenpackning som markerar graven hittade vi skallben i gravens östra sida. Det tycks alltså som att den inte bara är apart placerad, utan den är också felvänd med huvudet i öster. Illa behandlad av de efterlevande, eftersom den döde på så sätt inte ser Kristus ankomst i öster på den yttersta dagen. Alla andra gravar har huvudet i väster, så som det ska vara om man är en kunnig kristen. Avvikelserna gjorde att vi inte var säkra på om graven verkligen tillhörde den kristna gravgården. Därför gjorde vi datering med hjälp av en 14C-analys av skallbenet. Resultatet visade mycket tydligt att graven tillhör samma sammanhang som de övriga kristna gravarna. Den har samma datering som spädbarnet, det vill säga senare delen av 1000-talet eller 1100-tal. Slutsatsen är att alla individer kanske inte platsade i den kristna gemenskapen.

Undersökta gravar 2010
2010 års undersökningar begränsade sig till två gravar. Vi ville försöka fånga start- och slutpunkten på gravfältet samt se om två mycket närliggande gravar hade någon form av relation med varandra.

Den ena av de två närliggande gravarna undersöktes 2009 och innehöll ett barn med en ålder av 3-4 år. Årets grav låg närmast dikt an och var av samma typ med en stenfylld kistnedgrävning. 2009 år grav innehöll fyra pärlor som gick att datera till 1000-talets början.
Och ja, det visade sig att de två gravarna var mycket likartade. Årets undersökta grav innehöll en liknande pärluppsättning som också gick att datera till 1000-talets början. Den hade också en liknande konstruktion med en stenkista där den döde tycks ha begravts utan träkista. Den döde hade dock en annan ålder, ca 14-15 år. Könet är ännu inte bestämt. Förmodligen har de begravts ganska nära varandra i tid, kanske samtidigt. Kan de vara syskon?

Den andra graven som undersöktes 2010 hade också en stenfylld nedgrävning liknande de andra. Här kunde vi dock belägga förekomsten av en träkista genom ett antal kraftiga kistspikar. Kistan var faktiskt mycket lik en av dem som hittades 1995 och som hyste en äldre man. Inte heller i denna grav har vi ännu bestämt könet på den gravlagde.

Var står vi nu?
2010 var ett mellanår beträffande de arkeologiska undersökningarna i Broby bro. Vi har inte utökat schakten och således har inte antalet gravar ökat. De tidigare resultaten står sig dock där vi tycks ha en enhetlighet hos de gravlagda som tyder på att det är en utvald skara människor som ligger här. Avvikelserna är på så sätt något mer spännande. Vi har ett spädbarn som inte tycks ha fått vara med i gruppen, vi har en individ som tycks ha behandlats annorlunda (skändligt?) och inte heller fått vara med i gemenskapen, och vi har en individ som avviker genom sitt kön (Estrid). Kvinnan har också placerats på en hedersplats närmast maken och släktens anfader Östen.

Så var denna artikel till ända och det är dags för mig att återvända till regnet och Estrids folkvandringstida förfäder…

Lars Andersson, september 2010