Kan detta vara Estrid?

1995 skulle Frestavägens bro över Gullån i Täby förbättras. Så snart grävmaskinerna börjat schakta utmed vägkanten, skymtade man några skelett. Arkeologer från Stockholms läns museum kunde snart konstatera att man gjort en sensationell upptäckt!

Vad hittade man egentligen?
Att undersöka gravar från forntiden tillhör vardagen för en arkeolog. Att gräva fram mer eller mindre välbevarade skelett är inte heller särskilt ovanligt. Men att kunna ana sig till identiteten på den människa man finner begravd - det är unikt inom arkeologin i Sverige!

Alldeles intill den plats där det enligt källorna ska ha legat en gravhög, fann arkeologerna tre gravlagda individer: en äldre man, en äldre kvinna och en pojke som varit omkring tio år då han begravdes.

Den äldre kvinnan = Estrid?
Det finns ett antal saker som talar för det, bl a:

1. Kvinnans tänder och skelett vittnar om att hon blivit mycket gammal för sin tid, dvs mer än 60 år
2. I graven hittades mynt från den tid då Estrid ristade sina runstenar i Broby
3. Gravens placering tätt intill maken (?) Östens gravmonument
4. Runstenarnas Estrid bodde sannolikt just här i Broby
5. I graven hittade man föremål som skvallrar om en kvinna med visst anseende. I skrinet låg bl a föremål som symboliserar ekonomisk makt utöver det vanliga hos kvinnor vid denna tid.
6. På runstenarna intill bekänner sig Estrid till kristendomen. Den äldre kvinnan har begravts på ett sätt som talar för att hon bör ha varit kristen.

Är då detta Estrid?
De saker som räknas upp här, kan ses som en indiciekedja. Några helt säkra bevis kan vi aldrig få. Frågan är nog snarare om det över huvudtaget kan vara någon annan? I så fall vem?

Arkeologisk undersökning i Broby, Täby kommun, 1995
En halvmeter under grästorven skymtade en mörkförgning i jorden och delar av ett skelett stack fram.

Spår av en kista?
Utmed kanterna på mörkfärgningen hittade arkeologerna förmultnade rester av trä. Formen var något rundad undertill och saknade synliga spikar. Kanske var detta resterna av en kista, tillverkad av en urholkad stock.

Skelettet
Osteologer (=benexperter) har kunnat se att den gravlagda varit en äldre kvinna (dvs < 60 år), 165 - 170 cm lång, som troligen har fött barn. Typiska ålderstecken var nedslitna tänder och kraftigt urkalkat skelett. Ryggkotorna har varit så sammanpressade att de delvis vuxit samman. Dessutom hade hon ett läkt armbrott och en inflammation i överkäken.

Övriga fynd
Vid fotändan hittades ett skrin av lindträ, med lock och lås av järn. Strax intill hittades också en nyckel. Ett fragment av textil tydde på att skrinet varit klätt med tuskaftvävt linne, som varit bemålat. Inuti skrinet låg de föremål du kan se i lilla montern härintill.

Vid fotändan låg en kniv och en nyckel. Strax intill hittades förmultnade rester av ett träskrin med handtag och lås. Inuti skrinet låg ett helt mynt, präglat av Adalrich i Basel 1025-1040. 1/4-dels -myntet gick inte att datera. I skrinet låg också vikter av a) järn, b) brons och c) järn. Den dubbelkoniska bronsvikten ingick i det svensk/islamiska viktsystemet och användes i samband med mynthantering. I skrinet låg också en silverring. Den har inte burits på fingret, utan ska tolkas som någon form av betalningsmedel. "Köpmannaattribut" har i tidigare forskning förklarats som manliga föremål, men sådana förekommer även i barn- och kvinnogravar. Istället förknippar man dem med den styrande makten, eller med personer som tillhör mäktiga familjer. Den äldre kvinnan har troligen tillhört en sådan släkt. Kanske har hon även haft den ekonomiska makten i praktiken.

Gravarnas riktning
Att placera sina döda i en kista med V-Ö riktning, blev allt vanligare i takt med att den kristna missionen började nå allt fler under 1000-talet. Dagens forskare har försökt förklara införandet av det nya gravskicket med de kristnas föreställning om Den yttersta dagen. I graven lades den döde så att hon kunde resa sig och möta Kristus, som enligt traditionen skulle återvända med gryningsljuset i öster.

Barngraven
I A8 hittade man en ospikad träkista som innehöll ett barn i tioårsåldern. Möjligen kan detta vara Estrids förstfödde son Gag, nämnd på runsten U 137. Av skelettet att döma var det troligen en pojke.

Vid pojkens vänstra höft låg dubbelkammen av horn. Vanligast var ännu enkelkammar så denna typ var nog en nyhet i bygden. I höfthöjd låg även pärlan, 1/4-dels mynt och bronsringen. Läderrester avslöjade att föremålen legat i ett skinnfodral. Myntet kan dateras till Knut den store (1029-1035). Vad järnbyglarna haft för funktion är oklart. I midjehöjd visade bältessöljan och remändesbeslaget att skärpet varit långt och smalt. I pojkens högra hand låg ett halvt mynt, präglat under Otto III:s tid (983-1002). Man handlade inte med mynt som vi gör idag, utan myntens värde bestämdes av vikten. Därför kunde de klippas i delar utan att förlora sitt värde. Vid fotändan låg en kniv med handtag eller slida av ornerat horn samt en bronsklump, vars delar och funktion är oklara.

Lars Andersson, arkeolog