Mer om: Rysshärjningarna 1719

En historisk händelse som mer än någon annan har levt kvar i minnet hos skärgårdsborna är rysshärjningarna 1719. I juli och augusti detta år härjade en rysk flotta i Stockholms skärgård och utefter främst Södermanlands och Upplands kuster. Avsikten var bland annat att tvinga fram ett slut på det nordiska kriget som pågått sedan år 1700.

Den anfallande ryska flottan bestod av 132 galärer, vilket var segelfartyg som var särskilt byggda för att också kunna ros, och ett hundratal mindre skärbåtar. Totalt fanns 26000 man ombord. Den svenska taktiken gick ut på att i första hand hindra fienden från att nå fram till Stockholm och landets inre delar. De svenska linjeskeppen som var svårmanövrerade i skärgården hade mycket små möjligheter att förfölja de snabba och grundgående ryska galärerna som genom att de kunde ros också var oberoende av vinden. Detta fick till följd att kustbebyggelsen mer eller mindre medvetet prisgavs åt ryssarna.

Blockerade Stockholms inlopp
Den angripande flottan delade upp sig i två avdelningar av vilka den ena brände och härjade den norra kuststräckan upp mot Gävle, medan den andra skövlade den södra skärgården ned till Norrköping. Under tiden anlände en tredje flottenhet som slog läger på Rånö, varifrån den effektivt kunde blockera inloppet till Stockholm. Här sammanstrålade senare flottstyrkorna för att gemensamt gå till angrepp mot Stockholm. Anfallet slogs dock tillbaka vid Baggensstäket den 12 augusti. Kort därefter vände ryssarna hemåt.

Efter sig lämnade de ryska galärerna en så gott som fullständigt avbränd skärgård. Muskö, Ornö och Utö var några av de värst drabbade områdena. På Muskö och Utö skall kapellen ha varit de enda byggnaderna som skonades. På Ornö klarade sig endast sex gårdar från förödelsen. Skärgårdsbefolkningen återvände trots allt mangrant för att bygga upp sina torp och gårdar.

Bakugnar finns kvar
Bestående minnen efter härjningarna 1719 är i dag de så kallade ryssugnar som påträffas här och var i skärgården. Dessa ovala stenkonstruktioner, ibland täckta av en häll, sägs ha byggts och använts av ryssarna som bak- eller värmeugnar. De flesta av ryssugnarna i skärgården återfinns på Rånö och Utö där ryssarna uppehöll sig en längre tid.


(Ur Peter Bratt och Rolf Källman: Haninge skärgård. Sörmlandsbygden 1990. Texten är något bearbetad.)