Omvärlden
Hur såg omvärlden ut från Estrids horisont? Nyheter från krigshändelserna i England var troligen det som människorna mest hörde talas om. Efter att danske kung Knut den store hade erövrat England 1018, fanns en här av unga skandinaviska legosoldater kvar i landet. Säkert kände Estrid flera av deras släktingar, de som ristat runstenar i södra Uppland över förlorade söner i England.
Pilgrimsfärder
Norge kristnades under tumultartade former, bland annat av Olav Haraldsson. Som ung hade han varit en hårdför viking, som plundrat och mördat runt Östersjön och Englands kuster. I Normandie ska han ha blivit kristen och sedan återvänt för att kristna Norge, fortfarande med brutala metoder. Efter Olavs död 1030 slog han snabbt igenom som Olav den helige eller Sankt Olof – en av medeltidens allra största helgon, även i Sverige. Hans reliker förvarades i kyrkan i Nidaros (dagens Trondheim) – den viktigaste nordiska vallfartsorten för alla medeltidens pilgrimer. Det är möjligt att Estrid reste på någon pilgrimsresa i sitt liv, men om det gick till Nidaros vet vi inte.
Det finns däremot intressanta uppgifter som tyder på att Estrid reste söderut istället. På en runsten berättar Estrid själv att hennes man dragit till Jerusalem, men omkommit under resan. Kanske reste de tillsammans? I Estrids grav hittade arkeologer några få, utvalda föremål vid kistans fotända. Ett av föremålen är särskilt intressant i detta sammanhang – ett pilgrimsmynt som präglats i staden Basel, bara någon mil från det kända klostret Reichenau på en ö i Bodensjön i södra Tyskland. Klostret var ett populärt stopp för dåtidens pilgrimer som färdats söderut längs floden Rhen, innan de fortsatte den mödosamma vägen över Brennerpasset till norra Italien och vidare med båt till Palestina. Namnen på nordiska pilgrimer som tillfälligt stannat här har regelmässigt antecknats i en av klostrets böcker och där finns namnen ”Östen, Estrid, Sven” (sonen) nedskrivna.
Från runstenarna vet vi att Estrids man Östen drog till Jerusalem. Har Estrid följt med på resan? Det finns intressanta uppgifter som tyder på att Estrid kan ha rest långt söderut i Europa. På en ö i Bodensjön - bara tio mil från dagens schweiziska stad Basel - ligger klostret Reichenau. Under 1000-talet övernattade många skandinaviska pilgrimer just här, på väg söderut mot Det Heliga Landet. Någon gång mot 1000-talets slut har munkarna i klostret antecknat namnen på sina gäster och bland många andra nordiskt klingande namn känns några igen: ”Sven, Östen, Estrid”. Är detta namnen på Estrid från Såsta och hennes två söner?
Det fanns många med dessa namn vid den här tiden, men det är intressant att namnen tycks vara nedskrivna i en följd. Dessutom har antecknaren skrivit ned det namn han hört uttalas, nämligen ”Suein, Östhein, Hestrit”. Återger detta hur namnen uttalades med uppländsk dialekt på 1000-talet, idag mest förknippad med Roslagen?
Östen och Grekland
Men uppgifterna är tyvärr motsägelsefulla. Namnen är nedskrivna på 1080-talet, vilket möjligen kan betyda att de skrivits ned i efterhand. Andra forskare tänker sig att Östen har rest ensam till Grekland för att ta värvning i kejsarens armé. Med Grekland menade man Bysans, dvs det östromerska riket med Kontantinopel, dagens Istanbul, som huvudstad – av nordborna kallat Miklagård. Hit drömde sig många unga nordbor, även från finare familjer, med hopp om att vinna ära och rikedom. Bara i Uppland finns det flera runstenar som nämner Greklandsfärder.
Harald Hårdråde
Den mest kände Greklandsfararen är ädlingen Harald Sigurdsson, senare känd som norsk kung under namnet Harald Hårdråde. Från år 1034 gjorde han karriär som kejserlig officer ska bland annat ha satt av mot Jerusalem. Intressant nog är Östen där samtidigt. Tänk om han följer han med i Haralds följe och omkommer under striderna?
Styvson i kejsarens tjänst
Efter Östens död gifte Estrid om sig med Ingvar och blev därmed styvmor till hans son Ragnvald. Intill Edssjön i dagens Upplands Väsby, finns en runsten där samme Ragnvald berättar att han varit i Grekland och varit ”krigarföljets hövding”. Troligen betydde det att Ragnvald varit ledare för en mindre grupp elitsoldater som utgjort kejsarens privata livvaktsstyrka i Istanbul– det beryktade väringagardet.