Sigtuna - det nya navet
Estrid lever under några av Nordens mest omtumlande år. Det finns ännu inget land som kallas Sverige och ingen övergripande stat. Men det är just nu, i det nya tusentalets första skälvande decennier som samhället totalt ändrar form. Navet i det nya Sverige blir kristendomen och staden Sigtuna.
Sigtuna - arvtagare till Birka
Missionären Ansgar kom till Birka i Mälaren redan på 830-talet, men trots upprepade försök fick den kristna missionen aldrig fotfäste. På 970-talet övergavs handelsplatsen Birka. Forskarna är inte eniga om vad det berodde på. Kanske var det medveten ödeläggelse eller så var det en naturlig stagnation i handeln, kombinerat med förändrade förutsättningar för transporterna i området. Istället grundades staden Sigtuna, några mil längre in i en Mälarvik. Kanske var det på initiativ av kung Erik Segersäll. Omkring år 1000 hade Sigtuna vuxit till en liten trästad och nu var det Eriks son Olof som var kung och hade sin huvudgård där.
Olof har gått till historien som Sveriges förste kristne kung. Källorna är sparsamma och osäkra, men enligt en legend ska han ha döpts i Västergötland omkring 1008. Mer säkert är att Olof lät Sigtuna växa fram som ett kristet centrum, med stöd från Västergötland, kanske också från Danmark – den tidens stormakt.
Plundringar blev grunden till Sverige
Kristendomen representerade inte bara en ny tro utan också en ny samhällsordning. En enda Gud i himlen kunde bara representeras av en enda kung i landet. Det var en idélära som utmanade det gamla samhället på flera plan, men passade för dem som ville bygga enhälliga kungariken.
Samhällsomvandlingen påskyndades av de skandinaviska plundringarna av England mellan åren 980 – 1018, som bidrog till att betydande rikedomar fördes till de trakter där expeditionerna utgått ifrån, däribland till Mälardalen. Plundringarna pågick under nästan 40 år. Samtida ögonvittnen beskriver hur terrorattackerna inte bara gick ut på att erövra rikedomar, utan lika mycket på att sätta skräck i den försvarslösa civilbefolkningen med bestialiska grymheter. Förutom det bottenlösa lidande som skandinaviska krigare utsatte den engelska befolkningen för, blev det sammanlagda bytet som fördes till Skandinavien över 100 ton silver.
Olof skötkonung och hans allierade stormän i bygderna kring Sigtuna, blev rika. Med det rövade silvret kunde de börja prägla mynt i egen regi, med myntmästare som de hämtade från England. Myntningen, kristendomen och den kyrkliga organisationen var ett sätt för kungen att kontrollera det egna territoriet. Hans allierade stormän hade en nyckelroll i detta arbete. När de blivit kristna förenade de sig, och sin släkts, öden med kungens. Som kvitto på sin lojalitet och det silver stormännen satt in i myntningen, fick de en tomt utmed Stora gatan i Sigtuna, där man kunde sola sig i glansen av den kungliga närheten.
Engelska influenser
I vilken mån Estrid bidrog till denna samhällsutveckling är osäkert, men sannolikt har hon inte motsatt sig den. Vi vet inte om Östen deltog personligen i Englandsfärderna, men det är fullt tänkbart att han bidragit med finansiering av de skepp hans grannar rustade och därmed fick del av vinsten. Estrids uttalade kristna runstenar vittnar om lojalitet med kungamakten och den nya samhällsordningen. Från England hämtades inte bara silver och hårresande skrönor utan också avancerade förebilder inom samhällsorganisation och förvaltning liksom hov- och kyrkoliv. På de tillbakavändande skeppen lockades (eller tvingades) inte bara hantverkare, utan även missionärer som kunde undervisa om den rätta tron.
