Samhälle i omvandling

Det brukar sägas att 1000-talet är en period av förändring i samhället. Frågan är då vad det var som förändrades, och hur det gamla samhället såg ut?

Det är viktigt att klargöra att det inte sker någon total samhällelig revolution mellan vikingatid och medeltid. De som hade inflytande i det vikingatida samhället fortsatte förmodligen att ha det också senare. Möjligen kan vissa släkter eller personer som hade en maktbas som vilade på religiös kult ha förlorat status under omvandlingen. I övrigt är det förmodligen samma samhällsskikt som behöll makten.

Samhällets struktur
I det vikingatida samhället fanns inga länder, inga fysiska gränser och ingen centralmakt så som vi har idag. Ingen bestämmer över någon annan, bara för att de råkar bo på ett visst ställe. Man kunde bo och befinna sig var som helst men ändå vara i tjänst hos någon annan. Samhället var sammansatt av grupper som levde på gårdar i familjebaserade hushåll. Om man tillhörde de övre sociala skikten visade man förmodligen lojalitet med någon lokal härskare. På det här viset kunde grannar tillhöra samma bruksgemenskap men ha sin identitet och lojalitet vänd åt olika håll.

För de allra flesta var detta nog inget man funderade så mycket kring, utan man hade sin huvudsakliga identitet i det hushåll, den gård, där man bodde. Man ingick kanske inte överhuvudtaget i någon politisk gemenskap och bestämde över sig själv ända tills situationen krävde att man tog ställning.

Poängen är att i det vikingatida samhället bedömdes du inte utifrån var du kom. Din identitet grundade sig inte på om du var sveabo, sörmlänning eller roslagsbo. Och du kallade dig absolut inte för svensk eller dansk. Däremot kan du ha blivit bedömd på olika sätt om du tjänade sveakungen eller danakungen, eftersom det var dessa ledare som organiserade viktiga delar av samhället och ibland arrangerade vikingafärder. Men det fanns ingen statsmakt som reglerade vilket land du skulle tillhöra.


Hedendomen kontra kristendomen
Hedendomen var ett sätt att förklara verkligheten och ett utgjorde ett trossystem som genomsyrade allt. Den stora skillnaden mellan hedendom och kristendom är att i den senare bara finns en gud. Hedendomen däremot bestod av ett flertal gudar och väsen. De var inte jämställda, men tillsammans hade de olika funktioner som förklarade kosmos.
Hedendom var heller inte främmande för att ta in nya element i sin värld. Det fanns inget som hindrade att man tog in nya gudar. Detta kunde till exempel vara nödvändigt i kontakter med andra människor i Europa och Asien, när affärer gjordes upp.Därför kunde nordbor utan större omsvep både tro på Kristus, Oden och teoretiskt sett också Muhammed.
Och det var också precis vad som hände. I brytningstiden mellan hedendom och kristendom blandas religionerna friskt. Under de tidigaste kontakterna mellan kristendom och hedendom fanns ingen konflikt. Det blev ett problem först när Kristendomen krävde exklusivitet.

Den hedniska kulten
Något som kristendomen hade svårt att rubba på var kulten som var en mycket viktig beståndsdel i hedendomen. Vissa kulthandlingar var helt enkelt tvungna att ske för att världen skulle fortleva. Att tro på en annan gud gick bra, så långe den inte hade inflytande på kulten.

Ibland sprids uppfattni¬ngen att den tidigare kristendomen skulle ha varit tolerant mot just kultinslagen i hedendomen, men detta stämmer inte. Tvärtom är källorna helt tydliga med att det är just kulten man ville åt. Otaliga är berättelserna om missionärer och andra tidiga kristna aktivister som förstörde hedniska symboler. Och i de fall där det finns beskrivna konflikter mellan ickekristna och kristna handlar det ofta just om när de kristna vägrar förrätta kulten eller stör kulten. Så slutsatsen är att det var just kring kulten som kampen stod.

DEN NYA VÄRLDEN
Vissa grupper i 1000-talets samhälle tycks ha kämpat för att baxa in utvecklingen på ett annat spår. Ett spår som på den tiden förmodligen uppfattades som banbrytande och modernt. Man ville införa förändringar.
Makthavarnas nya strategi handlade till stor del om en önskan att härska över ett helt rike istället för att bara vara ledare för ett följe. Var man kung över ett rike kunde man ju nämligen kräva lojalitet av alla de som bodde inom rikets gränser. På detta sätt går ägande av mark, går från att ha varit något som gav människor bröd på bordet, till att bli en statusvara och ekonomisk resurs. Marken gav avkastning. Mycket mark och flera gårdar gav prestige och status. Ett viktigt led i den här omvandlingsprocessen var kristendomen.

Kristendomen – den nya möjligheten
De här förändringarna var i princip omöjliga att genomföra med den gamla religionen som sammanhållande och enande kraft. Kristendomen fungerade mycket bättre som förklaringssystem när man försökte skapa en ny medeltida stat där en person skulle härska över många. Detta är ett faktum som redan de romerska kejsarna på 300-talet e Kr förstod

Kristendomen erbjöd en ideologisk bas som förklarade organisationen i samhället. Kungen har fått makten av Gud. Det finns bara en gud och det finns bara en kung.
Och den som tjänade kungen, tjänade Guds ordning.

Europa = Modernt
Kontakterna med Europa påskyndar processen. Europeiska furstar och kyrkan vägrar att samarbeta med hedningarna i norr innan de inordnar sig i det nya moderna, kristna synsättet på hur ett samhälle ska se ut. Man kan jämföra det med dagens EU som sätter upp vissa krav på lagstiftning och samhällssystem för de stater som ska bli medlemmar i unionen.

För Estrid och hennes släktingar innebar också kontakterna med kristendomen en möjlighet att få ta del av de allra senaste kunskaperna om omvärlden. Förmodligen uppfattades kyrkan som väldigt modern.

Ett led i jakten på mark var också att man började att kolonialisera nya områden. Tidigare hade vikingatågen åkt lite mer planlöst dit där rikedomarna fanns, stulet med sig silvret och sen seglat hem. I det nya samhället tänkte man mer långsiktigt och gjorde försök att lägga under sig land. Plundring förvandlades till skatteuttag.