Kumla Ett vikingatida gravfält

1993 undersökte länsmuseet elva gravar på ett gravfält från sen vikingatid vid Hallunda trafikplats. Sex var brandgravar, två skelettgravar och tre gravanläggningar utan begravning. Brandgravarna kunde med hjälp av fynd av torshammarringar och kamfragment dateras till 900-talet. I övrigt innehöll de gravurnor, keramik, broddar, en kniv och en glaspärla. Inga skelett fanns kvar i skelettgravarna, men begravning kunde påvisas genom fosfatkartering. Den ena av dessa var fyndtom, den andra innehöll kistspikar, glaspärlor och en järnkniv. Pärlorna daterar graven till 900-tal. Tidigare har ytterligare 10 gravar undersökts på gravfältet. Av de totalt 21 undersökta gravarna saknade anmärkningsvärt många begravning, drygt en tredjedel. Traditionellt tolkas sådana anläggningar som kenotafer, d v s monument över människor som dött och begravts på annan ort än hemmet.

Gravfältet har sannolikt tillhört den numera försvunna byn Kumla, vars bytomt ligger ca 200 m söderut. Det totala antalet gravar, drygt 60-talet, tyder på att Kumla bestått av mer än en gård under sen vikingatid, d v s under 900- och 1000-talen.

Läs mer i rapporten:
Ett vikingatida gravfält vid Kumla.
Arkeologisk undersökning av gravfält RAÄ 90, Kumla, Botkyrka socken och kommun, Södermanland.
Rapport 1997:3. Peter Bratt. Osteologisk analys Margareta Backe.