Gropkeramisk boplats skadad av flera vindfällen

Under våren 2002 kom en anmälan in till länsstyrelsen i Stockholm om att vindfällen drabbat den gropkeramiska boplatsen RAÄ 37 vid Återvall, Ingarö sn och Värmdö kn, Uppland. För att dokumentera omfattningen av skadan utförde Stockholms läns museum en kontroll av vältorna under 2 dagar. Boplatsen omfattar ca 42 000 kvm. Detta gör den till en av de större i länet. Endast ett fåtal mindre undersökningar har tidigare berört boplatsen vilka tillsammans, uppskattningsvis, motsvarar ca 600 kvm. Endast 1,4 % av platsens kända utbredning har alltså undersökts, en försvinnande liten del.

Historik
De äldre undersökningarna visar att arkeologins fokus förändrats över tid. Man brukar generellt säga att forskartraditionen med att ta tillvara på stenmaterial (annat än flinta) från boplatser är en tämligen sen företeelse, men när man tar Återvallsboplatsen som exempel syns en annan bild.

Undersökningar 1913, 1915, 1964 och 1990
Samma år som boplatsen påträffades (1913) hittades ca 9000 keramikskärvor, 700 benfragment, ett antal yxor och mejslar, ca 150 st. stenavslag mm. År 1915 gjordes en mindre undersökning där man bl.a. hittade ca. 41 300 keramikskärvor, 500 benfragment, ett antal yxor och spetsar, samt 1750 st. stenavslag. Undersökningen 1964 visar på en anmärkningsvärd skillnad jämfört med det äldre materialet, även om undersökningsytan var storleksmässigt jämförbar. Vid detta tillfälle påträffades ca 660 keramikskärvor men endast 3 kvartsbitar. Skillnaden kan dock ligga i variationer över ytan. Riksantikvarieämbetet, UV Mitt´s undersökning 1990 gav endast 11 keramikskärvor vilket inte var oväntat då man delvis befann sig utanför fornlämningen.

Resultatet 2002 - rotvältor
Sju över ytan spridda rotvältor undersöktes närmare genom att sanden i det upprivna rotsystemet sållades, men även den löst liggande sanden på marken kontrollerades. Vi grävde inte ner i vältan där kompakta lager fanns, detta för att undvika intakta kulturlager.

Trots den ringa undersökningsytan kunde vi ta tillvara 3114 st. keramikskärvor. Av dessa var 287 st. dekorerade med intryck av pinnar och tandade redskap. Vi fann delar till minst två Minikärl, där den ena har haft en mynningsdiameter på ca 3 cm. En rullad, bränd "lerkorv" påträffades likaså, vilket skulle kunna vara en del av en figurin men lika gärna vara en restprodukt efter kruktillverkning.

Utöver keramiska produkter påträffades även ett tämligen rikt stenmaterial: 157 avslag, knacksten, kärnor, skrapa, slipstensfragment fragment av grönstensyxa mm. Vad det gäller benmaterialet hittade vi 563 fragment, vilket är jämförbart med 1913 och 1915 års undersökningar. Vid den osteologiska genomgången av de nya benfynden kunde säl, hare, braxen, abborre, gädda och annan fisk identifieras. Det skulle vara intressant att jämföra vårt benmaterial med de äldre fynden men det finns tyvärr ingen genomgång av det äldre materialet vad det gäller ben (mig veterligen).

Resultatet från denna lilla insats har visat sig kunna besitta stor informationspotential. Fornlämningens avgränsning har vuxit mot norr då fynd påträffades utanför den gamla gränsen. En viss struktur har kunnat iakttas över ytan vad det gäller spridningen av fynd i olika bergarter och keramikens fasta- respektive porösa godstyp. Att en osteologisk genomgång skett möjliggör frågor kring näringsfång och ekonomi. Nu kan man börja göra mindre jämförelser mellan t.ex. Återvallsboplatsen, vilken är en yttre skärgårdboplats, med samtida lokaler på Södertörns västra sida (innerskärgård). Mer om detta finns att läsa i länsmuseets rapport 2002:8.

Göran Werthwein, Stockholms läns museum