E18 - genom forntiden

Genom forntiden i Husby-Sjuhundra
Under åren 1991-92 undersökte länsmuseet sex fornlämningar som helt eller delvis låg i vägen för den planerade nya motorvägssträckan mellan Söderhall i Vallentuna kommun och Rösa i Norrtälje kommun. Av dessa låg tre i Husby-Sjuhundra socken och dessa utgjordes av ett område med odlingsrösen (RAÄ 179) vid Täby, ett gravfält (raä 183) vid Vanunge och en torplämning (raä 184) på Östra och Västra Libbys marker. Odlingsröseområdet låg på krönet och i sluttningarna av en moränås. De var 23 till antalet och var flacka, oregelbundna och ca 3-10 m i diameter. Odlingsområdet är inte markerat i det äldre kartmaterialet. Ett C14-prov gav en datering till 1800-talet. Trots detta framstår områdets ålder som något oklar, dels p g a av dess äldre karaktär, dels att C14-provet inte säkert kan knytas till odlingsrösena.

Vid Vantunge by undersöktes ett litet nyupptäckt järnåldersgravfält. Det bestod av en hög och fyra runda stensättningar, alla med brandbegravningar. Högen innehöll fyra begravningar och de övriga en brandgrav vardera. Fynden daterade gravarna till slutet av 600-talet och tidigt 700-tal e Kr. Fördelningen mellan könen var jämn, medan åldersfördelningen ovanligt nog visade en dominans för barn och åldringar. Fyndmaterialet var ordinärt och visade inte på varken lägre eller högre status. Det utgjordes av en dräktnål, ett bronsarmband, glaspärlor, i ett fall med pärlspridare i brons, järnnitar, kammar av ben eller horn, keramik mm.

Torplämningen fanns endast utmärkt på en storskifteskarta från 1774, dock utan namn och andra uppgifter om dess karaktär och odlingsmarker. Enligt ortstraditionen kallades platsen för Kullas torp efter en dalkulla som bodde på torpet vid det senaste sekelskiftet. Syftet med undersökningen var dels att försöka fastställa torpbyggnadernas typ och funktion samt tidsbestämma själva etableringen på platsen. Fyra huslämningar kunde kartläggas; en enkelstuga som fungerat som bostadshus, ett uthus, en stensatt grop (eventuellt rester av en jordkällare) samt ytterligare ett hus av okänd funktion. Fyndmaterialet daterade torpets användningstid till huvudsakligen 1700- och 1800-tal. Det äldsta fyndet var ett mynt som påträffades vid bostadshusets spisröse. Det kunde dateras till 1690-94.

Genom forntiden i Skederid
Under åren 1991-92 undersökte länsmuseet sex fornlämningar som helt eller delvis låg i vägen för den planerade nya motorvägssträckan mellan Söderhall i Vallentuna kommun och Rösa i Norrtälje kommun. Av dessa låg tre i Skederids socken och dessa utgjordes av en röseliknande stensättning (RAÄ 189) och två järnåldersboplatser vid Östra och Västra Ledinge. Den röseliknande stensättningen som låg nära krönet av en grusås vid gården Västra Ledinge var närmast rund och ca 5 m i diameter. Den innehöll en brandbegravning utan föremål som med ledning av gravskicket och ett C14-prov kunde dateras till tiden omkring Kr f. Den döde som var 10-24 år (ej könsbestämd) hade fått med sig får i graven.

En av de undersökta boplatserna (RAÄ 106) låg i åkermarken intill ett gravfält från yngre järnålder vid gården Västra Ledinge. Endast den sydvästra delen av boplatsen berördes av motorvägsbygget. Här påträffades vid undersökningen drygt 200 boplatsanläggningar i form av härdar, stolphål och gropar samt ett välbevarat grophus. Endast två mindre byggnader kunde identifieras bland stolphålen. De indikerades av fyra stolphål vardera. Grophuset var 4,5x3,7 m stort och har troligen förstörts och återuppbyggts minst ett par gånger. Rester av en träkonstruktion på golvnivå antyder att byggnaden kan ha varit byggd med väggar av skiftesverk. I huset fanns även en ugn och spår efter dörröppning i södra väggen. Fyndmaterialet tyder på att grophuset främst fungerat som vävstuga och kök. Fynden och C14-prover daterar byggnaden till vikingatid. Boplatsen kan i övrigt C14-dateras till perioden omkring Kr f till 1000-talet.

Den andra boplatsen (RAÄ 190) som låg i en sandig åssluttning väster om Östra Ledinge totalundersöktes. Boplatsytan var 2250 kvm stor och kunde delas upp i två olikartade delar. Den norra delen av boplatsen utgjordes av en grupp härdar som låg i en halvcirkel runt ett mäktigt flyttblock och den södra av omkring 200 härdar, stolphål och gropar som kunde knytas till minst fem byggnader. Åtminstone tre bebyggelsefaser kunde identifieras på boplatsen. Den äldsta som omfattade norra boplatsen och ytterligare några spridda härdar på södra delen kunde C14-dateras till förromersk järnålder. Fyndmaterialet utgjordes av keramik, knackstenar, brända ben och bränd lera samt en enkel fingerring av brons. Kanske har boplatsen endast använts för matlagning vid tillfälliga besök i trakten, kanske vid jakt och fiskeutflykter från den då permanent bebyggda delen av bygden.

Den andra bebyggelsefasen omfattar den södra delen av boplatsen med minst fem identifierade stolpburna hus. Dessa har ingått i två generationer av en och samma gård som bestått av två treskeppiga långhus, ett större ca 27x5 m stort med magasin, bostad och fähusdel samt ett mindre ca 15x4,5m stort som eventuellt fungerat som foderlada. Fynd av pyramidformade vävtyngder och C14-prover daterar gården till romersk järnålder. Den första generationen av gården har brunnit. Fynden är i övrigt fåtaliga och ordinära, huvudsakligen keramikfragment, knackstenar och bränd lera.

Eventuellt finns det en tredje bebyggelsefas på södra delen av boplatsen som består av enstaka härdar. Hur dessa skall tolkas är oklart. En härd har dock C14-daterats till övergången mellan folkvandringstid och vendeltid.

Läs mer i rapporterna:
E18 - genom forntiden i Skederid.
Arkeologisk undersökning av RAÄ 106, 189 och 190, Skederid socken, Norrtälje kommun, Uppland.
Rapport 1997:8. Peter Bratt & Jonathan Lindström

E18 - genom forntiden i Husby-Sjuhundra.
Arkeologisk undersökning av RAÄ 179, 183 och 184, Husby-Sjuhundra socken, Norrtälje kommun, Uppland.
Rapport 1997:9. Peter Bratt, Barbro Hårding, Jonathan Lindström.