Lämningar i Vårby gård Säteriet och stenåldersboplatsen
Under maj-juni 2001 har Stockholms läns museum utfört ett flertal arkeologiska förundersökningar i Vårby gård, Huddinge socken och kommun. Undersökningarna kom dels att beröra förhistoriska boplatsområden, dels gravgrupper och ensamliggande gravar men även historiska bebyggelselämningar. Anledningen till undersökningarna var att kommunen önskar att nyttja ytorna för bebyggelse. Denna artikel kommer endast kort att beskriva stenåldersboplatsen samt platsen för det gamla säteriet i Vårby Gård.
Under maj-juni 2001 har Stockholms läns museum utfört ett flertal arkeologiska förundersökningar i Vårby gård, Huddinge socken och kommun. Undersökningarna kom dels att beröra förhistoriska boplatsområden, dels gravgrupper och ensamliggande gravar men även historiska bebyggelselämningar. Anledningen till undersökningarna var att kommunen önskar att nyttja ytorna för bebyggelse. Denna artikel kommer endast kort att beskriva stenåldersboplatsen samt platsen för det gamla säteriet i Vårby Gård.
Boplatsen
Den ytstora stenåldersboplatsen upptäcktes först år 2000 då vi utförde en utredning i området och under den nu aktuella förundersökningen kunde vi även konstatera att majoriteten av fynden hört till den kulturgrupp som kallas för gropkeramisk kultur, men det fanns även inslag av en annan kulturgrupp, nämligen vråkulturen. Boplatsen ligger i en skyddad sydsluttning, ca 32-42 meter över dagens havsyta, med ett högt berg intill i väster och ett lägre bergsparti i öster. De vanligaste fynden utgjordes av keramik. Typisk keramikdekor är gropintryck, intryck med tandat redskap och dragna linjer. Ett fåtal skärvor hade linjer i rombiskt mönster och intryck av gles tvärsnodd. Vi hittade även olika stenredskap, såsom tex kvarts- och flintavslag, skrapor och yxfragment. Ett lite mer udda, men dock inte helt ovanligt, fynd utgjordes av ett figurinfragment av lera. Den föreställer ett djur som ligger ner, med bakdelen förd åt sidan och huvudet uppböjt. Några sträck på ryggen skulle kunna vara djurets päls. Om man jämför med figuriner från t.ex. Iregravfältet på Gotland så drar författarens slutsatsen att Vårbyfigurinen sannolikt är en säl. Två kolprover skickades för 14C-analys och provsvaren stämmer bra med hur fynden brukar dateras: 3760-3370 och 3650-3050 f.Kr.
Säteriet
Platsen för 1600-talets säteri nyttjas i dag som rekreationsområde och park åt vårbyborna. Spåren av en svunnen tid utgörs av terrasser samt en gravhög från förhistorisk tid. Ett flertal schakt grävdes i terrasserna och lämningar påträffades i samtliga schakt (förutom i ett). Dessa utgjordes bla av härdar, stolphål, husgrunder, källare och andra stenpackningar. När man sedan jämförde de påträffade lämningarna med de historiska kartorna från 1700 och 1800-talet så kunde endast ett fåtal av anläggningarna identifieras. Detta visar möjligen att byggnaderna är äldre än åtminstone kartorna. Olika konstruktioner överlagrar dessutom varandra vilket möjliggör en relativ stratigrafisk datering.
En byggnad avviker till sin karaktär då den har både väggar och golv helt i tegel. Byggnaden ligger under den park som kan iakttas på de historiska kartorna, vilket har gett tolkningen att den ev. tillhör den äldsta fasen av säteribildningen.
Av de fynd som påträffades så var endast ett fåtal daterande: medeltida yngre svartgods, yngre rödgods (1600 och 1700-tal), men två kolprover har analyserats likaså. Ett mörkt bränt lager, som bla innehöll en slaggskålla, kunde dateras till 1180-1300 e.Kr., vilket styrker att medeltida lämningar fanns på samma plats som säteriet. Kol från en härd analyserades och fick den lite oväntade dateringen till folkvandringstid-vendeltid (530-670 e.Kr.). Härden var belägen ca 8,5-9 meter över dagens vattenyta vilket visar att den varit belägen omedelbart intill vattnet då den användes.
Mer om detta finns i vår rapport.
Göran Werthwein, Stockholms läns museum