Metallhantering i Igelsta - en preliminär fältbedömning av RAÄ 279

Under ett par veckor i juli och augusti 2007 undersöktes lämningar i nära anslutning till Igelsta energiverk. Anledningen var att verket ska expandera.

Fyra personer grävde därför strax öster om energiverket, i sandåsens svagt sluttande tallmo. Platsen var som en stubböken eftersom exploateringen redan startat i och med fällningen av alla träd. Men innan vi går in på fältresultatet kommer här en kortare beskrivning av några tidigare undersökningar kring Igelstaverket.

Tidigare undersökningar - platshistorik
Sandåsen i Igelsta är tämligen fornlämningsrik. Här återfinns järnåldergravfält, stenålders- och bronsålderslämningar jämte hålvägar och bytomter. Med anledning av att Igelstaverket expanderade redan år 2000 genomfördes utredningar, förundersökningar och slutundersökningar av RAÄ 279 och 280. Vid detta tillfälle undersökte länsmuseet således en yta med spår efter den gropkeramiska kulturen. Ytan var tämligen liten och hyste bl.a. keramik, skifferpilspets, pärla och möjligen en grav. Runtom denna yta fanns även spår efter bronsålders/järnålderboplatser samt en skärvstensvall från bronsåldern. Skärvstensvallen har av mig tolkats vara en rökanläggning för landlevande djur, då troligen nötkreatur.

Undersökningen 2000 visade att fornlämning RAÄ 279 forsatte vidare mot öster vilket föranledde en förundersökning 2006 och nu en slutundersökning av påträffade lämningar.

Den nu aktuella undersökningen
Två ytor kom att undersökas. På den ena fanns en mindre ansamling med skärvsten som efter grävning inte visade sig rymma mer än just detta. Skärvstenen är därför i dagsläget odaterad men om ett samband möjligen kan ses med den under 2000 påträffade spridda skärvstenen samt härdarna bör skärvstenen tidsplaceras till bronsålder-äldre järnålder.

Den andra och större ytan innehöll dock lite fler spår med substans. Här påträffades fynd som kan tolkas vara rester efter någon slags metallhantering. Över ytan och i mindre koncentrationer hittades sintrad lera, eller förslaggad lera som det också kan kallas, tillsammans med bl.a. enstaka slaggskållor.

Regelmässigt använde vi även starka magneter för att finna små för ögat svårupptäckta spår. Resultatet blev att vi kunde ringa in ett par "magnetiska" områden med mycket små metallflisor och kulslagger i olika storlekar. Sanden inom en av dessa magnetiska ytor var dessutom tydligt rödbränd. Vid grävningens slutskede hittades även en sotfärgad anläggning med slagg och skållor i. Denna tolkas i skrivande stund som en härd alternativt ugnsrest där slagg blivit kvar i den sotfyllda försänkningen.

Tolkning efter fältfasen
Som rubriken påpekar så är detta bara en preliminär tolkning direkt efter fältgrävningen. Fynden har ännu inte i detalj granskats och inga metallurgiska eller andra analyser är i dagsläget utförda.

UV GAL har dock under en dag varit med i fält och utifrån en preliminär bedömning kan bitarna av sintrad lera indikera att minst en ugn funnits på platsen. Ännu finns inga säkra spår av en ässja. Slaggskållorna, tillsammans med den sintrade leran (ugnen?), pekar därför på en metallhantering som bör ligga i ett tidigt skede i produktionskedjan. De magnetiska metallflisen och kulslaggerna i olika storlekar kan däremot möjligen tillskrivas ett senare skede i kedjan eftersom detta ofta bildas vid smide.

Som läsaren uppmärksammat så säger jag varken bu eller bä om vilken slags metallhantering som förekommit i Igelsta, men kanske finns hela produktionskedjan från malm till färdigsmitt föremål representerat. Här måste vi tyvärr vänta på de analyser som ska utföras.

Det ska också bli intressant att se vad 14C-datering ger för resultat. Kanske kan metallhanteringen knytas till de, under 2000, bortgrävda boplatslämningarna eller kanske kan den knytas till den näraliggande bytomten Karleby. Vi får tåla oss!

Göran Werthwein, Stockholms läns museum

Att läsa:
Werthwein, Göran 2000. En annorlunda skatt i Igelsta. Möten med forntiden - arkeologiska fynd år 2000. Riksantikvarieämbetet
Werthwein, Göran 2001. Boplatslämningar, hålvägar och en skärvstensvall i Igelsta. Stockholms läns museum, rapport 2001:7
Werthwein, Göran 2002. En skärvstensvall från bronsålder vid Igelsta, tolkad som rökanläggning. Fornvännen 2002:4.
Werthwein, Göran 2004. Igelstas många historier. Uppdrag arkeologi.