Stormannen i Skrävsta

Vid den arkeologiska undersökning som gjordes av Stockholms läns museum 1997 vid Skrävsta, i Botkyrka kommun en halvmil sydväst om Stockholm, fann man spår efter ett stort långhus. Det är det största som grävts ut i Stockholmsområdet. Byggnadstypen är vanligen indelad i ett antal funktionsbestämda utrymmen som bostadsdel, förrådsdel och stall, normalt är de ca 20-30 meter långa. Under 400-talet e.Kr. utvecklades hallen som både kan vara en byggnad och ett rum ur det traditionella långhuset. Den kan ses som ett offentligt rum för en ny form av maktutövning och ledarskap, och generellt dateras till perioden 350-950 e.Kr i Sverige.

Hallbyggnaden
Långhuset låg i ett monumentalt läge och bör ha synts långväga i östlig riktning. Utifrån de spår de takbärande stolparna lämnat (mörkfärgningar i marken) har man kunnat räkna ut att det bör ha varit ungefär 51 meter långt och omkring 8 meter brett. Utifrån långhusets storlek, bebyggelseläget och en tidigare utgrävd stormannagrav i området, anser arkeologerna att det kan det röra sig om en hall. Stora hallbyggnader har tidigare påträffats på platser som varit säten för stormän, hövdingar och kungar. Exempel kan hämtas från Gamla Uppsala, Borg på Lofoten i Norge, Lejre i Danmark och Cheddar i England.

Ett samhälle i förändring
Hallbyggnaderna uppfattas av arkeologerna som ett uttryck för den nya krigar- och stormannakultur som växte fram i Norden från 100-talet e.Kr. I hallen, hemma på sin gård, höll herremannen gästabud och ibland kanske även blot (hednisk offerritual), genom vilka han samlade krigare och andra betydelsfulla män kring sin egen person. Genom rika gåvor skapades här beroendeband mellan stormannen/krigarhövdingen/kungen och hans följe. Desto rikare gåvor och ärorikare namn han gjort sig, desto fler trogna män kunde han räkna med att uppbåda. Forskarna menar att det framförallt var genom kontakt och interaktion med det väldiga romerska riket som denna samhällsgrupp kom att ta form.

300-talet e.Kr. blev germanerna en betydande del av den romerska armén. Denna nya klass av krigarfamiljer kan genom sin krigiska kapacitet även antas ha skapat sig en ekonomiskt gynnad särställning, genom kontroll och förmedling av varuutbytet mellan Skandinavien och romarriket.

Stormannagraven
Vid en arkeologisk undersökning 1940 fann man en rik vapengrav på gårdsgravfältet i Skrävsta. Gravfältet är från yngre järnåldern och därmed också delvis samtida med det framgrävda långhuset. Gravhögen som innehöll resterna efter en kremering, har förutom vapen (både svärd, spjut och sannolikt även sköld), föremål av guld (bl.a. en svärdsknapp med granatinlägg), även innehållit andra typer av föremål/kvarlevor som anses vara typiska för en stormannabegravning från denna tidsperiod.

Här återfanns spelpjäser av ben samt även de brända benen av det som sannolikt än gång har varit hans häst, hund och fågel (jaktfalk?). Graven är daterad till äldre vendeltid, (omkring 600 e.Kr), medan svärdsknappen sannolikt har tillverkats under yngre folkvandringstid (400-talets senare hälft/500-talets början). Kanske har just denne storman under sin levnad hållit gästabud och blot i den nu framgrävda hallen.

Anders Ericsson, Stockholms läns museum